Natur Vi kommunicerar med er. Ni moderna människor som likt fjärrstyrda trälar följer skärmarna. Elektrifierade signaler som flimrar till och studsar ut ur er själ likt ett dammoln från hovarna på våra hästar. De hästar som förde oss till Släbro och visade oss hällarna där vi slog oss ner med allt det vi hade.
Ni har fått det finaste och mest märkvärdiga av oss, livet. Vår kultur gav er de ristade signaler som lever kvar i årtusenden, som får liv av solens strålar och skymningens varmblodiga sken.
Ristade signaler som vilar under snön när vinters bitande kyla hugger tag. Figurer som speglar sig i höstens klara stjärnhimmel och som dansar med gudarna när månens svaga sken smeker dess konturer. Låt dem vila i nattens mörker, låt dem njutas när naturen tillåter. Att beskåda dem när stjärnorna lyser som allra klarast är vår gåva till er. Det är evigheten.
Fotnot: Insändarskribenten meddelar att han skriver detta för att uppmärksamma behovet av att tänka till ordentligt kring hur den moderna människan, med makt över nuet, väljer eller inte väljer att på konstgjord väg belysa gamla hällristningar.
Förfadern