Landstinget Myndigheters ovarsamma användning av skattepengar har den senaste tiden regelbundet stått i fokus i Sörmlandstidningar. Senast 30 maj (SN) med berättelsen om sex utköpta medarbetare på en av avdelningarna vid psykosenheten på Nyköpings lasarett. Rättsvetenskap professor Dennis Töllborg ger miljonrullningen betyget:
– Bullshit!
Förhandlingschef Mats Andersson försvarar tvärtom landstinget via mejl:
”Landstinget Sörmland gör många bedömningar under ett år som kan påverka medarbetare på olika sätt; med avstängning; att personen kommer tillbaks i arbete med förändrade arbetsuppgifter eller skiljs åt. Varför kan vi inte kommentera eftersom det snuddar vid personlig integritet. ”
I klartext betyder ovanstående att varje landstingsanställd som påtalar organisationsfel, patientfara och oegentlig eller olaglig aktivitet bland överställda chefer riskerar landstingets variant på den skärseld Mats Andersson här precist beskriver och som regelbundet drabbar myndighetens anställda. Den som lika frejdigt används inom andra politikerstyrda delar av det svenska samhället och som förklarar de klena resultat som plågar landets medborgare inom skolan, vården, socialtjänsten och polisen. För att nämna några.
Kulturen har utvecklats under decennier och står idag stadigt på två ben:
Groupthink (Grupptänkande), ett begrepp myntat av den amerikanske sociologen Janis Irving som förklarar varför en homogen grupp människor så fullständigt kan överskatta sin förmåga och moral, med varierande katastrofgrader till följd. Politiker och tjänstemän i Sverige har i åratal övertygat varandra om att metoderna är legitima.
Självcensur, den förklaring konstnären Ai Weiwei ger till avsaknaden av folkligt motstånd i folkrepubliken Kina mot statens övergrepp på dem som gör motstånd och kritiserar systemet.
Självcensuren är i landstinget hög.
Anders Mansten, landstingsledamot VfP