Sjukvård Apropå denna artikel i SN: ”Fraktur upptäcktes inte – kvinna fick stelopereras”. Jag råkade ut för något liknande förra året. Det kunde ha blivit lika allvarligt om jag inte sökt vård någon annanstans.
Jag hade i flera år haft värk på ovansidan av min högra fot, men i april förra året gick jag under tre dagar väldigt långa sträckor av olika anledningar. Jag fick då fruktansvärt ont i den fot som värkt även tidigare. Jag fick efter tre veckor (!) tid hos läkare på min vårdcentral här i Nyköping. Läkaren trodde att det var överansträngda ligament, men skickade mig till röntgen här på Nyköpings lasarett.
Resultatet av röntgen kom efter ytterligare ett par veckor, och visade ingenting. Jag blev uppmanad att fortsätta ta starka värktabletter. Men jag kände att det var allvarligare än ansträngda ligament, så via en bekant som tidigare arbetat på Sophiahemmet i Stockholm fick jag en månad senare, i juni, tid för att komma till en specialortoped där.
När jag kom dit fick jag en ny röntgen samma dag. När läkaren såg bilderna, sade han sig aldrig ha sett något liknande. Mitt vristben hade av någon anledning flyttat sig framåt, tryckte på omkringliggande ben i foten och hade orsakat värken. En operation var nödvändig.
Min smärta var nästan outhärdlig. Jag hade fått operationstid i september men läkaren blev sjuk, och jag fick vänta på operation till i januari i år. Då sattes en skruv in i vristbenet, som skulle tvinga benet tillbaka i vanligt läge, Operationen tog en halvtimme, och jag fick sedan tillbringa i stort sett tre månader hemma utan att kunna gå ut. Jag hade ont ibland, men inte som innan.
Operationstypen är amerikansk, och det finns bara ett fåtal läkare som kan göra den i Sverige.
Nu, sedan i somras, känns livet underbart, jag går normalt och värken är borta. Jag ryser inför tanken på att jag kunde ha låtit mig nöja med det första utlåtandet som jag fick på vårdcentralen här – då kanske jag också hade tvingats till steloperation.
Jag vill betona vikten av att skaffa en ”second opinion”. Sök alltid specialistvård, det är jobbigt att ta sig fram i sjukvårdens labyrinter, men det är väl värt det!
Sen undrar jag varför man nu i två fall inte sett något på röntgen i Nyköping, och varför man inte genast får en datortomografiundersökning.
Margareta Strandberg