Politik Den heta sommaren 2018 var en väckarklocka. Nu har klimatfrågorna åtminstone hamnat högt på den politiska dagordningen. Men de måste högst upp. Klimatet är alldeles för akut för att jämföras med andra dagsaktuella spörsmål. Nu handlar de om vår långsiktiga framtid, om vi ska ha en dräglig värld.
Ska vi ha en chans att nå klimatmålen så måste utsläppen minska med 7-8 procent om året. Där är vi inte idag. Det kräver alltså en rejäl omställning av samhället. Väldigt mycket av det vi betrakta som självklarheter, behöver ställas om ordentligt, för att vi ska snabbt dämpa utsläppen.
Hela samhället behöver engageras. Det gäller företagen och deras affärsmodeller, det gäller organisationer som driver olika frågor, det gäller landsting, kommuner och staten. Det gäller oss alla privatpersoner, för hur vi enskilt agerar har stor betydelse.
Men än så länge syns inte riktigt det engagemanget. Jo, många förstår att klimathotet är på allvar och oroar sig, men än syns inte skymten av de radikala handlingar som behövs. Vi fortsätter flyga, vi frossar i kött, vi kör våra fossildrivna fordon, konsumerar stort och smått i massor. Och suckar lite över den heta sommaren, att den var rätt jobbig.
Istället borde vi resa oss upp i ilska. Bli förbannade på riktigt, kräva av politiker, myndigheter och företag, och även oss själva, att vi inte accepterar passiviteten. Vi vill ha omställning, och det snabbt.
Jag vill dra paralleller till historien där nationer och demokratiska värden hotats. Ofta har folket ställt sig upp. Men ibland inte, för rädslan var stor, vilket öppnade för despoter att ta över och krossa demokratin.
Att våga säga ifrån på skarpen om utsläppen är inte alls farligt, möjligen lite obekvämt. Alla har vi ett ansvar, på jobbet, i hemmet, i styrelserummen, i butiken, bland vänner och inte minst i politiken. Tala om att nu räcker det, nu ska utsläppen bromsas.
Tystnad är att acceptera en klimatkatastrof.
Björn Åslund (MP)
klimatambassadör Sörmland