Politik Ett historiskt värderingsskifte verkar vara på gång i Nyköpingspolitiken.
Jag förknippar Liberalerna med ett parti som under andra världskriget drev en antinazistisk hållning och med Bengt Westerbergs vägran att sitta i en regering som var beroende av Ny demokrati. Ett parti vars ministrar drivit igenom stora satsningar mot rasism.
Vem minns inte Centerpartiets Thorbjörn Fälldin, Sveriges första borgerliga statsminister sedan efterkrigstiden? I valet mellan makten och att överge sin övertygelse valde han övertygelsen. C och inte minst Annie Lööf har profilerat partiet som partiet som står upp mot främlingsfientlighet. Centerpartiet har under hela mandatperioden och genom valrörelsen varit mycket tydliga med att man aldrig kommer att göra sig beroende av stöd från Sverigedemokraterna. Medan partiets lokala ledare är beredd att låta SD få inflytande över alla beslut i kommunen under kommande mandatperiod.
Både C och L har varnat för högerextrema idéarv och tagit demokratiskt ansvar för att förhindra att sådana idéer får fäste i Sverige. Varför tar inte C och L i Nyköping chansen att utan SD:s boja få inflytande och utforma en Nyköpingspolitik som erbjuder alternativ och ger framtidstro för dem som sökt detta på fel håll.
Kan Centerpartiets och Liberalernas medlemmar (och väljare) verkligen stå för att deras lokalpolitiker i Nyköping väljer Sverigedemokraterna före Socialdemokraterna?
Christine Gilljam