Trafik I måndagens SN läser vi att trafiksituationen i Nyköping är ansträngd. Javisst, mer än lovligt ansträngd och miljövidrig. Eländet är resultat av att Brunnsgatan med utfart norrut ströps från fungerande fyrfilig sträcka till tvåfilig med en på tok för trång och felbyggd rondell Brunnsgatan/Repslagargatan som effektiv broms på trafikflödet. Tidigare fyra filer med trafikljus fungerade vida bättre och miljövänligare. Fabulösa belopp av skattemedel lades på strypning till tvåfilig. Eländet är ett av exempel på att förvärra trafikflöden och miljö i Nyköping. NTF lokalt Nyköping hade visst sina fingrar i eländesgröten.
Stillastående avgasosande köer genom hela staden. Igenproppad led framför näsan på utryckningsstationer. Svår olycka i Oppeby, Stigtomta, Skavsta och räddningsfordon skall genom hopträngd, stillastående led!
Nu gott folk kommer räkningen. Fyra filer är åter på tapeten. Snäva rondeller måste byggas ut. De två senaste rondellerna V Viadukten och Lennings väg, generösa, har blivit riktigt bra. Lärdomen har emellertid kostat oss skattebetalare en rejäl slant till ingen nytta och stor skada.
Under 1980-talet var Repslagargatan än av Sveriges mest miljövidriga gatusträckningar – och saken har idag har byggts till något värre. Och än värre blir det när bostäder i Åkroken och andra centrala delar byggs: folk tar bilen från centrum ut till köpcentra utanför staden och hem igen – på trånga avgasstinkande leder. Olycksstatistiken i Nyköping är heller inget att yvas över.
Hamnvägens förlängning över TGOJ-banan ansågs nödvändig redan under 1960-talet. Nödvändigheten består och ökar. Tala om surdeg. Nä, förträngningar fick prioritet. Varför?
Planering var visst ordet. Många pekade på galenskaperna och kan idag säga – vad var det vi sa!
Lars Blomqvist