Skatt Om drygt ett år är det val till riksdag, landsting och kommuner. Då gäller det att hålla sig väl med pensionärerna, en grupp som har för vana att gå till valurnorna. Därför går statsministern redan nu ut med löftet att 2018 sänka deras skatt, så att de inte ska betala mer än de som jobbar. Åtminstone om pensionen är högst 14 000 i månaden (frågan är förstås vem som jobbar för den lönen!). Då väntar en skatteminskning på nästan 200 kronor i månaden. Det är väl storartat, eller?
För alla andra pensionärer, och de är väldigt många, utlovas små myrsteg mot en skattemässig likabehandling i förhållande till förvärvsarbetande med motsvarande månadsinkomst. Vid till exempel 19 000 kronor (en god pension – men en lön som inte anses gå att leva på!) kommer pensionären fortfarande att betala över 4 000 kronor mer om året i skatt än den förvärvsarbetande. Och gapet växer snabbt ju högre pensionen är.
Tanken, om det fanns någon, med jobbskatteavdraget var att fler skulle jobba och därmed bidra till säkrad välfärd och trygga pensioner. Något vetenskapligt belägg för att så blev fallet finns inte. Däremot går ju svensk ekonomi bra till följd av konjunkturen. Det råder rent av brist på arbetskraft i landet.
Den skattemässiga särbehandlingen av pensionärer är ren åldersdiskriminering. Sådan är förbjuden i andra sammanhang. Varför inte också på skatteområdet?
Bosse Tolander