Pensionerna I SN har vi fått läsa några insändare om det nya pensionssystemet. I den senaste av Gert-Ove Andreasson påstods att de fem stora riksdagspartierna 1994 kom överens om ett nytt pensionssystem. Det stämmer inte riktigt. Vänsterpartiet var med från början men ställde inte upp på den slutliga överenskommelsen. V menade att det nya systemet skulle missgynna deltidsarbetande, mestadels kvinnor, och långtidssjukskrivna. Att dessutom skicka ut pensionspengar på börsen bedömde V som vanskligt. Hur har det blivit? Jo, precis som V hade befarat. Över hälften av de kvinnliga pensionärerna har garantipension och därmed en inkomst på högst 8 000 kronor vilket är under EU:s fattigdomsgräns.
Nu har pensionssystemet ändrats på nytt. En överenskommelse har gjorts med regeringen och de borgerliga partierna där inte V fick vara med. Beslutet har fattats utanför riksdagen. Det nya systemet innebär några smärre förbättringar, till exempel höjning av garantipensionen och gradvis nedtrappning av skatten för pensionärer. Dessa förslag hade V tidigare med i budgetförhandlingarna med regeringen men då var S emot. Men en verklig försämring nu är att pensionsåldern höjts till 67 år. Det kommer att drabba dem som sliter i vård och omsorgsyrken samt dem som arbetar med annat tungt kroppsarbete, till exempel byggnadsarbetare. Redan i dag är det många i dessa grupper som inte orkar arbeta ens till 65 års ålder. De som också drabbas är personer som varit sjukskrivna under långa perioder, varit arbetslösa eller invandrat till Sverige som vuxna. Vänsterpartiet har länge krävt en omarbetning av nuvarande pensionssystem så att de tidigare nackdelarna skulle kunna tas bort. Det nya systemet har tyvärr inneburit att nackdelarna finns kvar och till och med förstärkts genom den höjda pensionsåldern. Slutligen kan man undra om det är så självklart att den som haft en hög lön under sitt arbetsliv ska ha hög ersättning även som pensionär. Borde inte pensionen ge en ersättning som gynnar fler?
Lena Staaf (V) Benny Åberg (V)