Bostäder Jag vill inte dämpa glädjen för alla er som jublar över nya stadsdelar och de hundratals bostäder som planeras i centralorten, men finns det inte ett antal orosmoln på himlen?
Vad händer när räntan stiger igen? Bostadsbubblan spås spricka och när något spricker brukar det få konsekvenser. Svenskarnas skuldberg växer och hur länge tillåts det ske? Den pågående högkonjunkturen är inte evig. SKL räds för samma scenario som efter krisåren på 90-talet då tusentals bostäder revs. Detta kunde vi nyligen höra om i media.
Utöver dessa moln kunde vi nyligen läsa om den dystra framtid som väntar 90-talisterna när de går i pension. Just dessa årskullar tillhör de framtida bostadsägarna, men kommer de att tvingas spara till sin pension istället för att konsumera?
Vad sker när Nyköpings charm som småstad försvunnit och staden liknar vilken Stockholmsförort som helst? Blir det då lika lätt att locka hit invånare från andra kommuner, eller väljer de att bosätta sig på mindre orter där småstadscharmen fortfarande finns kvar och grönska dominerar stadsbilden?
Naturligtvis ska kommunen bygga bostäder och naturligtvis ska kommunen locka hit nya invånare, men är inte takten väl hög? Är man medveten om att detta mål på 700 nya invånare per år kan få konsekvenser och har man berättat för kommunens skattebetalare att just de kan få stå för notan när festen är över?
Sedan har vi förstås de mindre orterna utanför centralorten, orter där viljan och behovet av nybyggnation verkligen är stor. Fast detta är ett annat kapitel i boken om Nyköpings kommun. Ett kapitel som verkar vara så tråkigt att beslutsfattarna ständigt väljer att hoppa över det.
Fast majoritetsbeslut ska självklart respekteras och jag förstår att en majoritet av kommunens drygt 55 000 invånare vill se hur centralorten expanderar utåt och förtätas inåt.
Stefan Karlsson