Landsbygdsministern skall vara pappaledig. Både lovvärt och omtänksamt men framför allt rätt ur jämställdhetssynpunkt. Och tydligen också den första ministern som gör så. Men hans omtanke om Östersjön är tyvärr inte lika slående.
En valhänt insats i arbetet med kvotering av fisket i Östersjön duger inte. Överfisket fortsätter med både obalans och utfiskning som följd. Då behövs annat handlag än mjuka diplomatiska ställningstaganden i arbetet.
Tänk om Peter Kullgren nu i lugn och ro kommer att vässa strategin för att ”rädda” Östersjön. Att planen åtminstone innehåller ett arbete för ett moratorium avseende industrifisket i Östersjön. Att planen kommer bidra till att återskapa balans mellan de naturliga fisksorterna i vårt hav. Och att det gamla kustfisket åter igen blir givande och lönsamt. Tänk ett levande hav med strömming också vid kusten som förr. Mat för människor i närmiljön snarare än fiskföda till industrin.
Kommande generationer kommer undra varför vi inte gjorde något åt problemen med Östersjön. Det gäller också Peter Kullgrens barn!