Jag sitter med en god vän på ett av stadens sent öppna vattenhål. Sista anhalten kallat i folkmun. Bredvid oss sitter ett något överförfriskat grabbgäng som sökt kontakt och börjat prata med oss. Efter ungefär en timmas småprat frågar en av grabbarna min kompis hur vi känner varandra, "vi är ett par", hör jag min vän svara.
Jag tänker att okej, jag spelar med, ser vad reaktionen blir. Ryggdunkningar eller i värsta fall stryk? Givet att grabbarna var civilingenjörer, lärare och matematiker väntade jag mig att de skulle rycka på axlarna och fortsätta på den tidigare inslagna konversationen.
Jag hade aldrig kunnat ana att bli så totalt överröst med uppmärksamhet och komplimanger. När jag varit på dejt med min flickvän har vår sexualitet aldrig framkallat några översvallande känsloreaktioner.
Min närmsta bordsgranne spenderade bättre delen av 20 minuter med att berömma oss för vårt mod och ge oss otaliga kramar. Kanske överkompenserade han något, men det var på det hela taget välment. I varje fall tills samma person gled vidare till att han även ansåg att nekrofili och incest var helt okej med honom. Helt utan ironi, det var så öppen och tolerant han var.
Tolerans i all ära, men när ivern att påvisa sin öppenhet går lite över styr är det lätt att effekten blir den motsatta. Skippa nekrofil-jämförelsen framöver.