Annika Hedberg: Ett oönskat samtal från polisen

KRÖNIKA2016-12-13 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Juldagens morgon, mitten av 1990-talet. Familjen såsar runt i pyjamas, tuggar skinkmacka, har det mysigt.

Den fasta telefonen i hallen skräller till, mamma svarar och räcker mig luren:

– Det är polisen.

En allvarlig röst frågar direkt: "Känner du xx och xx?"

Ja, det kan jag bara bekräfta. Paret bor i samma studentkorridor som jag i Uppsala, vi har umgåtts under ett år så där sporadiskt som man gör. Möts i köket, inte så mycket mer.

Men tydligen finns mitt hemnummer långt fram i hennes adressbok, under "Annika".

– Jag beklagar, men de har råkat ut för en trafikolycka nu i natt och vi hittar inte numret till hennes föräldrar.

– Hur allvarligt är det, undrar jag, utan att egentligen vilja veta.

– Illa. Båda avled direkt.

I just deras fall vet jag att alkohol inte var inblandat i olyckan. Men i alldeles för många fall är det så. En av fyra trafikdöda är påverkade av alkohol.

Så snälla.

Be om alkoholfri glögg när du dyker in på julkalaset och inte ska stanna hela kvällen. Boka hellre en taxi, om du prompt måste dricka snaps till sillen och sedan ska hem. Ta nycklarna från vännen som vill sätta sig bakom ratten vid fel tillfälle.

För barnen, dina och andras, avstå gärna alkohol helt bara av den anledningen att du blir konstig i deras ögon. "Vi är bara lite glada", tänker du, men i barnens värld förloras tryggheten.

Blåljuspersonal i Nyköping har gjort en "mannequin challange" (se sidan 6) som illustrerar det fruktansvärda i att få det besked som mina korridorares föräldrar stod inför på juldagsmorgonen.

Gör vad du kan för att det inte ska hända.

Har du varit med om en olycka i jultider och kan tänka dig att berätta om det, hör gärna av dig till redaktionen@sn.se eller nyhetschefen Roger Sundberg på 0155-767 91.

FEATURECHEF

0155-767 46

Läs mer om