För mig är semestertider den bästa tidpunkten att återuppta läsning som inte har hunnits med under året på grund av jobb och andra måsten. Jag tycker om lite längre böcker som Klas Östergrens Gentlemen som jag nyligen läste ut under en vecka i Grekland. Jag vill svepas med i författarens äventyr och komma ut på andra sidan med nya insikter och fylld av egna bilder om karaktärernas liv och öden.
Det är en vecka kvar till midsommar men jag har redan listan med sommarens läsning klar. I år packar jag ner Donna Tartts "Steglitsan", Nancy Horans "Kärleken till Frank" och Alice Munros "För mycket lycka" i resväskan. Den sistnämnda har jag läst halvvägs och ser fram emot att få fortsätta min läsning ända till sista sidan.
Till min hjälp att hitta rätt har jag min bokklubb. Vi är sex gamla kollegor som träffats i cirka åtta år för regelbundna bokcirklar. Men vi kanske inte ska kalla oss en regelrätt bokklubb för vi läser sällan samma bok, i alla fall inte samtidigt. För oss handlar vår bokklubb främst om att inspirera varandra till läsning och att få en möjlighet till att prata om böcker vi läst eller vill läsa. Vi försöker hela tiden vrida och vända på argumenten varför man ska läsa en viss bok eller varför man gillar den man just läst ut.
Slående ofta är vi överens och det underlättar att vi inte har allt för olik smak vad gäller favoritgenre inom skönlitteraturen. Ett undantag till regeln, att vi sällan läser samma bok samtidigt, är Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande: En roman om kärlek. Den läste alla i bokklubben direkt efter att den kom ut förra året.
Det gör bokklubben till min bästa guide och ledsagare inför valet av sommarens läsning. En av anledningarna till att Donna Tartts nya bok, en volym på över 700 sidor som ska vara så fängslande att den är svår att lägga ifrån sig, nu ligger redo att läsas på mitt skrivbord.