Egentligen var det ingen som anade vidden av det radioaktiva molnet som drev in över Sörmlandskusten den 27 april 1986.
Ett dygn tidigare hade kärnkraftverket i Tjernobyl havererat, en härdsmälta som drev upp radioaktiva partiklar från kärnbränslet i atmosfären som sedan förångades och förvandlades till mikroskopiska, radioaktiva, partiklar och spreds med vinden ut över omgivningen.
Vi visste ju ingenting. I det gamla Sovjetunionen fanns ingen pressfrihet, myndigheterna lade locket på och först när de radioaktiva partiklarna nådde mätstationen i Forsmark i norra Uppland stod det klart att något oerhört inträffat.
"Vad hände i Sovjet" skrev SN på sin förstasida den 29 april, mer än tre dagar efter katastrofen. Och när svenska forskare lade fram bevisen tvingades Sovjetunionen medge att haveriet i Tjernobyl faktiskt hade hänt.
Samtidigt stod det klart att det molnet släppt ned partiklar som förorenat delar av Mellansverige och södra Norrland, framförallt trakterna kring Gävle, med radioaktivt cesium-137. Giftet fastnade i svamp och andra växter och strålningens sönderfall mättes i enheten becquerel per sekund.
Vi som aldrig hört talas om becquerel tidigare lärde oss nu att skilja det från en gul kantarell. Vi blev medvetna om kärnkraftens risker, även om härdsmältan inträffade 250 mil hemifrån.