Väck mig mitt i natten och jag kan utan en sekunds tvekan recitera hela "Mamman och den vilda bebin" utantill. Det beror inte på att mitt minne är så fantastiskt, utan på att jag läste boken minst tre gånger om dagen när min äldsta dotter var liten.
ingenting fick henne att fnissa så som vilda bebins framfart med saxar, trappdykningar och rymningar. Särskilt roligt var det när bebin "en torsdag klockan ett plumsade ner i deras toalett". Där fick vi varje gång ta paus för att skratta extra mycket.
Det där intensiva förhållandet har jag upptäckt att många läsare – stora som små – har till just Barbro Lindgrens böcker. Jag tror att det handlar om det väldigt personliga tilltalet och att hon vågar vara så allvarlig. Barbro Lindgren vet att även små barn klarar av att läsa böcker om ensamhet, död och saknad. Men hon har lika lätt att skriva om det absurda och dråpliga, som i kapitelböckerna om Loranga, Masarin och Dartanjang eller bilderböckerna om den busiga och oemotståndliga griskultingen Benny.
Själv älskade jag dagbokstrilogin "Jättehemligt", "Världshemligt" och "Bladen brinner" som kom i början på 70-talet när jag var en ung bokslukare. För mig blev bokens Barbro oerhört levande och viktig – en jämnårig som öppenhjärtigt berättade om allt från bästisgemenskap till oförstående föräldrar och svarta dödstankar. Som vuxen har jag läst om böckerna och verkligen häpnat över hur nära Författar-Barbro verkar ha haft till sin Tioårs-Barbro.
Listan över Barbro Lindgrens alla böcker är imponerande lång – och det är så många av dem man skulle vilja lyfta fram en sådan här dag. Från Maxböckerna med dramatik och humor på högsta tvååringsnivå till finstämda skildringar som "Andrejs längtan" eller "Pojken och stjärnan".
Just den sistnämnda, om en skör liten cirkuspojkes envisa kamp för en älskad hästvän, hör till de Lindgrenböcker som jag anser att alla borde läsa, oavsett ålder.
Och kanske är det just Barbro Lindgrens förmåga att skriva bortom åldersgränser som gör henne så älskad. Hon tar sina läsare på största allvar – även i pekböckerna med tvåordsmeningar. Att hon blir Almaprisets första svenska mottagare känns självklart och väldigt roligt. Vore jag Vilda bebin skulle jag fira med en extraäventyrlig tur på trampbilen nerför stora halltrappan.