Jag måste erkänna att jag gett upp hoppet, inte bara en gång utan säkert tio gånger. Flera gånger har jag stått där och funderat på om jag ska slänga chiliplantan i soporna. Det började på förra årets trädgårdsmässa när den lilla uppenbarelsen "Omnicolor" fick följa med mig hem.
Jag är inte direkt född med gröna fingrar men mannen som sålde plantan till mig bedyrade att jag nog skulle klara av att få den att överleva. Första året växte den dåligt, fast jag öste på med gödning och kärlek. Jag anar dock att förra sommarens brist på sol kanske gjorde att den inte hade mycket livslust. Så kom vintern, och jag lyckades att övervintra den fast jag tog död på två andra chiliplantor.
Sedan kom våren och med den kom en bladlusinvasion från helvetet.
Jag har duschat plantan vareviga dag, såpat den, plockat de små gröna lusarna men inget har hjälpt tills för någon vecka sedan.
Då träffade jag Piggis, och Piggis blev genast anställd som ohyrebekämpare hos mig.
Piggis är en nyckelpiga som råkat komma in i vår sadelkammare.
Några dagar senare var lusarna putsväck och Piggis fick flyga vidare på nya jobb.
Och i går kväll kom belöningen. Där satt de, begynnande chilifrukter. Små men på tillväxt, som en påminnelse att trägen vinner.
FOTOGRAF sandra.nordin@sn.se 0155-767 87