Jag köpte en småfralla i ett bageri, bet av en tugga, kände något vasst i munnen och spottade ut biten i handen.
Där låg en liten glasbit.
Jag var 13 år och stod på Östra Storgatan i Nyköping, alldeles intill Södermanlands Nyheters entrédörr med frostat glas där kundmottagningen låg.
– Gå in till tidningen och visa glasbiten, sa min kompis och puffade mig i ryggen.
Blyg som jag var, hade aldrig satt min fot på en tidningsredaktion, togs jag emot av en vänlig tant bakom disken. Vi vandrade upp genom en smal korridor och så fick jag träffa en farbror klädd i randig skjorta och ärmupphållare. Jag berättade om småfrallan och glasbiten, sedan kom en annan farbror med en kamera i handen och fotograferade mig och glasbiten.
Dagen efter fanns en notis i Södermanlands Nyheter med rubriken "Glasbit i bröd" och så en bild på min hand. Glasbiten syntes knappast i den rastrerade bilden, men texten förklarade exakt vad som hänt och hur illa det kunde ha gått.
Det kan tyckas smått, men den lilla glasbiten i småfrallan är en av anledningarna till att jag så småningom valde att bli journalist.
Att berätta vad som hänt, att förklara varför det hände, och kanske ibland också kunna medverka till att det inte händer igen.
Kort sagt, att göra skillnad.
REPORTER
0155-767 56