I går halkade det senaste tillskottet i svenska kungafamiljen ut i den bistra verkligheten. "JA, wooo-oo JA!" tjoade journalisterna när Prins Daniel på en presskonferens lät meddela att det lilla barnet välsignats med en snopp.
När storasyster Estelle föddes för fyra år sedan var det annat ljud i skällan. "Åh" kved en stackars journalist i bakgrunden av den direktsända presskonferensen och det kändes högst oklart om kvidandet var en glädjeyttring eller kanske berodde på magknip.
Det här sättet att välkomna ett barn säger en del om vår tid. Snoppar hälsas med vrål och ryggdunk medan snippor snabbt får lära sig att livets entusiasm bör förmedlas i en viskning.
För drygt ett år sedan föddes min son. När jag och sambon landat i det stora som hänt berättade vi för vänner och bekanta på facebook. "Äntligen har vi blivit tre!" skrev vi och lämnade detaljerna utanför. "Vad blev det?" var första frågan vi fick tillbaka.
När ska vi lära oss att det inte spelar någon roll? Allra minst för nyblivna föräldrar. När ska vi nöja oss med ett "Det blev ett barn, HURRA!" och låta framtiden utvisa resten?