En avsliten elkabel låg ensam på den tomma uppfarten. Kabelns andra ände hängde troligtvis kvar från bilens front. Det var min kära mor, som lite stressad på morgonen backat ut bilen men glömt att koppla ur motorvärmaren, och inte märkt något förrän hon återvände hem på eftermiddagen.
Lite längre bort syns ett annat ärr på en av de två lyktstolparna. Spår av ett möte mellan två solida föremål, en Volvo 240 och en lyktstolpe i gjutjärn. Samma förövare denna gång, även om bilen klarade sig oskadd efter närkontakten.
Vi snabbspolar två decennier framåt. Jag står i lunchrummet och svär över att jag för femtioelfte gången glömt lunchlådan hemma. Vi spolar vidare till nästa morgon. Jag står i mitt kök och är, efter gårdagens nederlag, noga med att packa ned matlådan i ryggsäcken innan jag stänger dörren, låser och beger mig mot tåget.
Halvvägs på min promenad fryser jag till och inser att jag är något lättare över axlarna än vanligt på morgonen. Kvar i hallen står min väska, i den finns laxen jag sett fram emot att äta till lunch. Jag sneglar på klockan och tänker att jag kanske hinner om jag springer.
Det blev en djupfryst köplunch i stället.
REPORTER daniel.gunnarsson.greis@sn.se