Den svenska strategin har under våren varit föremål för både internationell som nationell kritik. Flockimmuniteten eller frånvaron därav har vållat debatt. Vad är egentligen Sveriges väg? Och under året har olika kritiker varnat för ologiska restriktioner som rått, både vad gäller stoppade munskyddskrav till frånvaron av coronatester.
På senare tid är det framförallt kultur- och sportsektorn som ifrågasatt restriktioner i takt med att smittspridningen minskat under sommaren.
Och Folkhälsomyndigheten har gett efter. Därför tillåts nu 300 sittande gäster vid publika evenemang. Detta trots att smittspridningen tagit fart igen. Rätt eller fel kan man bara sia om, men sannolikt väntar katastrofen bakom hörnet.
Därför är det en gåta att man öppnat äldreboendena igen. Detta trots att man vet att gruppen asymptomatiska smittspridare är ganska stor. Trots att man vet att vintern är virusets bästa vän.
Jag tänker på alla sköra äldre som bor på våra äldreboenden, på de anhöriga som kommer att mista en när och kär, och på personalen som inte kan skydda dem de är satta att vårda, våra äldsta.
Folkhälsomyndigheten fortsätter dock på given linje, samtidigt som man betonar att människor ska hålla sig till restriktionerna. Men alla beslut de tar ger också signaler. Lättar man på restriktionerna slappnar människor av. Det är inte märkligare än så.
Jag kan inte förstå hur man återigen vågar chansa när man sett hur fort det går när man får in smittan i äldreomsorgen. Alltför många har redan mist livet i förtid på grund av riktlinjer och råd från Socialstyrelsen, vilka lett till att äldre inte fått sjukhusvård. Alltför många har mist livet då personalen nekats adekvat skyddsutrustning i form av munskydd – inte för att de inte behövts – utan för att det rått brist på dem.
Jag förstår givetvis problemen med isolering för dem som bor på äldreboenden. Det i sig kan leda till att människor tappar livsgnistan när de inte får träffa sina nära och kära. Men alternativen är så mycket sämre. Ett besök av en smittad kan leda till att många dör.
Det är faktiskt 2020. Det går att rigga digitala möten som innebär att man skulle kunna träffas oftare än ett fysiskt besök medger. På skype, teams eller facetime eller messenger. Möjligheterna är oändliga. Men det förutsätter att personalen får hjälp av sin it-avdelning.
Stäng ner nu, innan det är för sent. Vi kan helt enkelt inte ta risken.