Det är mensen som är problemet, säger en kollega när vi kommer in på ämnet bristande jämställdhet.
Uhumm, säger jag och tänker att nu har hon nog faktiskt blivit galen på riktigt.
Men innan vi måste återgå till våra respektive tangentbord hinner hon utveckla tanken något. "Jo, så här är det ju, och det gäller nästan alla kvinnor: en gång i månaden är man inte så jäkla tuff. Där har du problemet".
Jag kan inte riktigt släppa tanken när jag åter vänder blicken mot skärmen. Raderar orden om min egen och andras inställning till en särskild dag för att lyfta och debattera jämställdhet, och skriver lite tveksamt "Det är mensen som är problemet".
Jag leker med tanken. En förklaring som bygger på biologi och hormoner, jag vet många som skulle gå i taket för mindre. Och nog har jag i min arbetsgivarroll mött kvinnor som verkligen är tuffa. Som tusan. "Men…det skulle ju kunna vara så att dessa möten har skett under en fördelaktig del av deras menscykel? Eller möjligen en mindre fördelaktig av min.
Och egentligen, tänker jag sedan, spelar det ju ingen roll om det är biologi eller struktur som är boven. År 2016 borde vi kunna bättre än att tillåta en löneskillnad på 35 procent. Oavsett om hotet mot jämställdheten kommer utifrån eller inifrån.
CHEFREDAKTÖR anna.falk@sn.se 0155-767 49