Jag är medveten om vad det signalerar när vi kommer gatan fram i gryningen. En medelålders kvinna med mössan på svaj och tre hundkoppel i nävarna. Hundarna, som ibland går välartat på rad men desto oftare turas om att byta sida, är av storlekarna tripp trapp trull. Det syns att inskaffandet inte var så välplanerat. Den lilla svarta plattnästa som låter som Darth Vader. Den mellanstora gyllenbruna av sorten som brukar ha nithalsband. Och så den långbenta spräckliga med nosen som rymmer världens alla dofter.
Inga valpar har tingats efter rasmeriterade föräldrar, de är alla bättre begagnade. En rysk mops som hittades i ett elskåp och lämnades in på Hundstallet. En muskelhund vars ägare blev allergisk och satte in en annons på Blocket. En grekisk blandrashund av jakttyp som bodde i skogen. Beskyddaren som satt troget vid min sida på Lesbos och fick en egen biljett till Sverige.
Det var ändå med en viss oro som den sistnämnda introducerades. Hur skulle det gå? Men hundar är som bekant inte särskilt fina i kanten. De tog snabbt reda på det viktigaste om varandra och därefter har det varit fröjd och gamman. Stolliga race av pur lycka över att springa. En snarkande hög av svart, brunt och spräckligt. Tänk om det kunde vara så enkelt för oss människor. Att vi luktade lite på varandra och bestämde oss. Du är okej.