Nyligen upplevde jag för första gången något som hundratusentals skandinaver gör varje år. Jag åkte till Gran Canaria – till charterresemålens moder.
En kan säga att resan var aningen spontan – klockan 18.00 på fredagskvällen bokades två sista minuten-biljetter. Tolv timmar senare satt jag och min kära mor på ett flygplan till brädden fyllt med skrikande barn, trötta föräldrar och en märkbart frustrerad flygpersonal på väg till solen.
Där och då visste jag inte vad som väntade. Kanske borde jag ha anat, men mina sinnen var avtrubbade efter för lite sömn och ivran över att få känna solen kyssa mitt likbleka ansikte. Efter lite mer än fem timmar av ett otal obekväma sovställningar och dreglande landade vi så på ön.
Vi möts av klarblå himmel, gassande sol, 30 grader – och en resa med en överfull transferbuss till hotellet. Under tiden som vi väntar på att alla ska ta sin plats på bussen, slår det mig nu, gör jag resans första chartertrendspaning. Utanför bussen står flera personer och röker e-cigaretter. Udda, tänker jag.
På hotellet häpnar den norska guiden över att biljetterna bokades mindre än ett dygn tidigare. Det visar sig även att jag och mamma har lyckats få områdets bästa lägenhet på lagom avstånd (läs: långt) från Bamseklubben. Vi gottar oss åt vår fina terrass och firar med semesterns första sangria. I lägenheterna bredvid sitter lika vinterbleka svenskar och gör samma sak.
Snart insåg vi att hotellområdet var enormt och närmast kan jämföras med en jättelik skandinavisk kolonilott. Till hotellet fanns en ministad, komplett med en plaza, restauranger, apotek och affärer. Svenskarna, norrmännen, danskarna och finnarna behövde inte röra sig en meter utanför hotellets gränser.
Efter en vecka i ”Lilla Skandinavien” var jag inte lika likblek, lite mer avslappnad och en erfarenhet rikare. Men jag tror inte att jag gör samma resa igen. Kanske om jag skaffar familj någon gång och känner suget efter att dricka öl i plastglas medan Bamse och Lilla Skutt ser efter barnen.
Fyra charterminnen:
1. Bussresan från helvetet – Enligt min mor som krampaktigt höll i sig i stolsryggen framför medan chauffören nonchalant manövrerade bussen längsmed bergsväggen.
2. Läskigt tävlingsinriktade pappor – Varje eftermiddag fick alla om ville vara med och spela vattenpolo i stora poolen. Barn och vuxna i röda och blåa badmössor delades upp i två lag och sedan bröt helvetet ut. Särskilt papporna överraskade med stenhårda kast och skott mot små barn som försvann under ytan för att inte knockas medvetslös.
3. Stackars städpersonal – Efter att vi hade väckts av städerskan tre dagar i rad och hon varje gång förfärat och ursäktande hade backat ut genom dörren fick vi en övertydlig hint på köksbordet. Det fanns tydligen en "Stör ej"-skylt som vi borde ha hängt på dörren. Orutinerat.
4. Kackerlackan – Jag blir inte superäcklad av en kackerlacka på toaletten, men när jag såg en liten pojke leka med en kackerlacka i hotellets stora foajé kunde jag inte låta bli att rynka på näsan. Den lilla pojkens pappa stod och tittade på stolt: "Det är inte alla pojkar som leker med kackerlackor" sa han till gubben bredvid och skrattade medan kackerlackan försökte fly undan sonen genom att krypa in under tröjärmen.