Det blev ju i alla fall färre än befarat, påpekar någon.
Jag tänker att det är en klen tröst för dem som nu har fått veta att de blir av med jobbet. Att de kunde ha fått sällskap av fler.
Veckans besked från SSAB slog inte ned som någon bomb. I februari varslades om uppsägning av 230 anställda, i april stod det klart att 72 tjänstemän får gå, det är ingen hemlighet att SSAB ser över sina kostnader. Frågan nu var inte vad, utan hur många och vem.
Nu vet vi svaret och det blev färre än befarat. Men det är ändå tungt.
SSAB är en symbol för hela Oxelösund och när verket skär ned påverkar det långt utanför företagets grindar. Det påverkar hela ortens själ och det påverkar alla oss som bor här – det finns väl knappast någon i Oxelösund eller Nyköping som inte känner någon som har kopplingar till SSAB?
Men värst är det förstås för dem som drabbas direkt, och för deras familjer. De som inte vet vad som händer nu, med inkomst och bostadslån, och som får sätta framtidsplanerna på vänt. De som i stället för att blicka mot en lång, ljus sommar ser en oviss framtid torna upp sig.
Och för dem är det knappast någon tröst att de hade kunnat vara fler.