Tyskland är städerna många och jämnstora, där är det inte som här. I Sverige finns det som bekant bara ett par ordentliga storstäder. Vi kan räkna bjässarna på en hand. Här flyr storstadsdrömmande ungdomar landsbygden och småstäderna så fort det bara går. Ni kan anklaga mig för att generalisera, det är okej, men jag var en av dem som kände mig kvävd i min barndomsstad.
Tonåringar i Mariefred kunde hänga utanför videobutiken på fritidsgården eller stanna hemma och drömmen om Stockholm, Göteborg och Malmö kittlade. Då var varken jag eller mina vänner lokalpatrioter. Saker och ting var litet, töntigt – en inställning som jag tror är vanlig bland ungdomar.
I dag är känslan annorlunda, jag är stolt över min stad och jag kan ångra fokuset på att ta sig därifrån.
Jag vet inte om de tyska ungdomarna redan bor i så pass stora städer att de är för tillfreds för att fly. Men angående ungdomar i svenska städer och orter som Oxelösund, Gnesta, Trosa och Nyköping hoppas jag att fler stannar kvar, eller åtminstone återvänder, och bidrar till barndomshemmens utveckling. Men jag hoppas också att äldre lokalpatrioter har sympati för tonåringarnas rastlösa drömmande och kanske kan ursäkta viss frustration.
INSÄNDARREDAKTÖR karin.bernhardsson@sn.se 0155-25 68