Att ta sig upp morgonen är något av en konst. Även om jag gjort det över 10 000 gånger känner jag mig som en nybörjare varje morgon.
Jag vaknar astrött, trycker på den förrädiska snooze-knappen i hopp om att skrapa ihop lite extra energi. Jag blir dock snart lika abrupt väckt igen i oförändrat tillstånd. Jag kravlar mig upp, hinner knappt äta frukost, tar mig till jobbet halvsovande, illamående. Jag är ingen morgonmänniska.
Som ett svar på mina problem delade någon nyligen på Facebook filmen "Börja dagen bättre" av Socialstyrelsen från 1975. Där beskrivs några peppande tips för morgontrötta, utförda av en medelålders man i pyjamas.
"Ge dig själv tre uppvakningsminuter. Ligg på rygg, tänj, och vrid lite från sida till sida. Sitt upp, dra benen mot hakan. Sjunk ner, och så upp igen, och igen. Och nu upp på golvet."
"Gör några skidstakningstag, framåt, nedåt, bakåt. Och nu lyfter du ena benet, fattar under knät och drar mot kroppen. Växla ben ett par-tre gånger."
"Till sist, stå med benen isär och gör böjningar från sida till sida. Tänj och låt huvudet ramla ner mot axeln. Skönt, va? Och inte särskilt svårt", avslutar filmens pedagogiska instruktionsröst.
Socialstyrelsens tips känns välmenande, men något ... robotiska.
En mer sofistikerad metod hörde jag att en bekants bekant kommit på. Han ska ha konstruerat ett slags uppvakningssystem som innefattade behaglig musik, en lampa med gradvis ökande ljus, en tidsinställd kaffebryggare med fläktsystem som för in kaffedoften i sovrummet samt strömmande varmluft längs golvet för en extra behaglig isättning av fötterna. Allt för att över huvud taget orka ta sig upp.
Det känns tveksamt att jag kommer orka anamma Socialstyrelsens morgongymnastik eller ovan nämnda supersystem. Svaret ligger kanske i att lägga mig tidigare om kvällarna? Ställa klockan tidigare? Eller i att vi skapar ett mer flexibelt samhälle anpassat efter människor och inte klockslag? Vi får väl se. Hur tar du dig upp?
REPORTER jonas.westling@sn.se