Ett urtvättat nattlinne, aningen för stort, är det enda som värmer den tunna barnkroppen. Hon har precis vaknat och gått några steg på det vinterkalla golvet. I mörkret lyser grannarnas julstjärnor och hon tassar till mammans varma säng. Det är julaftons morgon. Den lilla tjejen är ett av ungefär 200 000 barn i Sverige som vaknar till en tillvaro som "fattiga barn".
Hennes mamma önskar förmodligen att hon kunde servera vispgrädde till morgonchokladen, värma lägenheten med extra element och lägga av paket under granen.
Men när andra barn gömmer sig för tomtar, gör den här tjejen något annat. När röster mumlar "Finns det några snälla barn här?" bakom illasittande plastskägg, leker hon med begagnade bilar.
Det är ett scenario hämtat ur en förmodad verklighet, men ändå på riktigt. På Facebook skrev en kvinna nyss att hon och barnen hade köpt klappar till tjejer och killar som inte får några paket. Femårige sonen hade undrat varför tomten inte kommer till dem. Kvinnan svarade då att tomten inte hinner till alla barn.
Och så är det ju. Tomten prioriterar alla barn – snälla såväl som busiga – bara deras föräldrar har pengar nog.
Den fattiga flickan drömmer om mannen i röd luva, precis som medelklassbarnet. Men hennes verklighet är en annan. Föräldrarna har antagligen inte pengar till julklappar, på samma sätt som de i vardagen inte har råd med fika och fritidsaktiviteter, en vardag där hon som fattig löper risk att hamna utanför och få dåliga betyg.
Vad säger ditt barn när han kommer tillbaka till skolan efter lovet? Pratar han och kompisarna om hur många julklappar de fick? Kanske värt att diskutera det hemma, innan flickan med det urtvättade nattlinnet får samma fråga.
Det är vårt ansvar som vuxna och föräldrar – för hennes skull.