Du ser henne på långt håll. Huvudet är nerböjt, men du vet att hon tittar upp när du går förbi. Att hon kanske säger något. Hon är hungrig.
Du snabbar på stegen. Tänker inte ge en krona. Hon sitter i gruset vid dina fötter. Hon ser dig, du ser henne. Men du låtsas inte om det.
För du kan inte ge till alla tiggare. De är ju överallt nu.
Genesa och Viorel drar i sovsäcken och låter mig få plats. Tillsammans sitter vi, nära varandra, och tittar på Youtube i min mobiltelefon. Vi tittar på när rumänska staten river deras nybyggda efterlängtade hus. Det var byggt på olaglig mark. Nu finns det inte mer.
Du kanske inte ger pengar till tiggare, för du kanske tänker att ligor tar förtjänsten. Jag pratade med polisen. De säger att ligor är extremt ovanliga.
Huset i Rumänien är borta och paret på Västra Storgatan är utblottade. I Genesas mammas hem bor många människor utan kök. Vi kan nästan inte fantisera fram bilden av deras fattigdom.
Du säger kanske att det inte hjälper att ge pengar. Men vad hjälper då? Och vems ansvar är det? Ska vi kriminalisera hemlöshet och tiggeri? Vem vinner på det?
Det finns faktiskt en sak du kan göra. Rösta i EU-valet. Rösta på en politik för människors rättigheter, en politik som gör Europa mänskligare och lättare att leva i. En politik som driver vikten av utbildning för alla.
Tänk om det var din dotter och din grannes son. Tänk om de satt på marken och snö förvandlades till vatten på deras iskalla kinder. Tänk om de inte kunde göra annat än att be om pengar.
Genesa och Viorel äter bröd till lunch. De sträcker baguetter mot mig och fotografen. Trugar.
Okej, ge inte pengar. Ge inte mat. Ge ingenting. Men gå och rösta. Och vänd fan inte bort blicken från människor.