Jag håller med Jonas Gardell. Det är klart att jag är feminist. Det är klart att män och kvinnor ska ha lika lön för lika arbete. Det är klart att ingen kvinna ska behöva vara rädd för att bli våldtagen när hon går hem sent på kvällen. Det är klart att män och kvinnor har samma värde och bör behandlas likvärdigt.
Vi kan konstatera följande: Enligt SCB var endast tre procent av styrelseordförandena i svenska börsföretag kvinnor 2011. Bara 24 procent av alla ledamöterna i samma styrelser var kvinnor.
SCB skriver också att kvinnor tjänar 16-17 procent mindre än män med samma jobb.
Män tar ut 24 procent av föräldrapenningdagarna. Kvinnorna 76 procent.
Låt oss fokusera debatten på just de här bitarna. Löner, inflytande, jämställdhet i hemmen.
Låt oss däremot låta bli att haka upp oss på detaljer. Låt oss tilltala de människor som vill kallas hen med hen men låt oss också respektera att andra gärna definieras med sitt kön. Låt oss undvika att byta ut ordet man mot en eftersom bytet inte fyller någon funktion.
Låt oss sluta irriteras över parkeringsskyltar, enstaka ord i svenska språket och att pojkar inte får vara lucia. Det tar bara fokus ifrån den egentliga, ursprungliga debatten. Den som handlar om allas lika värde.
Vi ska heller inte glömma bort ljusglimtarna. För de finns. Som att 44 procent av Sveriges riksdagsledamöter är kvinnor, liksom 54 procent av ministrarna.
Som att vi kommer allt närmare en humanare våldtäktslagstiftning och ett införande av en samtyckeslag.
Feminismen bryter ny mark. Och feminismen behövs. Det är dags, kanske framför allt för oss män, att välja sida. Det har varit dags länge.
Jonas Gardell formulerade det. Du behöver bara svara. Är du feminist eller idiot?