Att leva med djur påverkar människor olika. Och djuren är lika skilda personligheter som människor. En del starkare än andra.
Jag har levt under samma tak som olika djur hela mitt liv och försöker låta bli att lägga mänskliga egenskaper på dem. De duger så bra som de är. Men nu finns det en hund i mitt liv som inte helt är som andra. Visst ser han ut som och beter sig oftast som en hund. Mer än de flesta, eftersom han fått klara sig själv när han levde i skogen och på gatan. Det mesta går att äta, särskilt sopor. Och bra hund står inte hjälplös när det gäller. Höga hyllor är till för att bemästras och gapet slukar allt från böcker till madrasser och bordsben.
Överhuvudtaget är livet fullt av glädjeämnen. Varje morgon hälsas med en yster dans och varje gång matskålen fylls med tråkigt torrfoder är det fest. Bob dansar och ler för det är ju så härligt! Att få vakna och att få äta igen! Ingen snarkar så tungt och njutningsfullt utsträckt i soffan. För det är ju så skönt att vara torr, inne i värmen.
I början av vårt liv tillsammans satt Bob försiktigt avvaktande och väntade på tillåtelse till det mesta. Noga som ett barnhemsbarn med att vara till lags. Även om det var behändigt så har det tack och lov gått över. För jag vet att han har mer att lära mig än vad jag har att lära honom. Det är härligt att få vara varm, mätt och trygg och tillsammans med vänner. Det är något att glädjas över. Varje dag.