I helgen som gick beslutade det tunga och politiskt viktiga Stockholmsdistriktet inom Moderaterna att public service bör läggas ned.
Inget med SVT. Inget mer Sveriges Radio. P4 Sörmland kan också hälsa hem.
Kvar blir folkbildande kanaler som Megapol, Rix FM, TV3 och lite annat smått och gott.
Handen upp den som tror att det kommer gynna våra chanser att få saklig information om vad som händer i vår omvärld, eller vårt lokalsamhälle?
Jag inser förstås att det inte är Moderaterna som helhet som anser detta. Det är ett distrikt. Men det gäller även partiets ungdomsförbund. Och när det kommer till trendsättande förslag har Stockholmsmoderaterna ofta gått i främsta ledet internt i partiet.
Trenden är dessutom bredare. Bland moderater har man länge haft ett horn i sidan till public service-medier eftersom de inte är marknadsstyrda. För enligt Milton Friedman (husgud för många Moderater på 1980-talet) blir allt bättre bara det hamnar på en marknad.
De har lyckats med skolan, stora delar av vården, apoteket och mycket annat i det svenska samhället.
Och när vi nu har så många fina privata tv-kanaler som sänder ständiga repriser på amerikanska tv-såpor, vad ska vi då med skattefinansierad tv till?
Men public service sänder ju också såpor! utropar någon. SVT lägger också pengar på sånt som borde gå i kommersiella kanaler! säger en annan.
Så är det. SVT och SR gör program för att locka en bredare grupp. De vill vara relevanta för hela befolkningen. De vill inte att det ska bli som i exempelvis USA, där det finns en public service som ägnar sig åt smal politisk och kulturell bevakning som alldeles för få bryr sig om.
Problemet för dem som vill angripa SVT och SR just nu är att alla förtroendemätningar visar att vi litar på public service. Enligt 2019 års förtroendebarometer litar hela 65 procent på Sveriges Radio och hela 61 procent på Sveriges Television. Som jämförelse kan nämnas att 7 procent litar på information de får från Facebook och 9 procent på det som kommer från TV3.
I Polen och Ungern har de populistiska och antidemokratiska högerpartier som styr sina respektive länder ägnat stor möda åt att ta kontroll över public service. Chefer har sparkats, journalister bytts ut.
Kampen om public service är med andra ord en del av en bredare kamp mellan demokratiska värden och allt mer anti-liberala tendenser. Mellan opartisk informationsförmedling av journalister och propaganda förmedlad av aktivister.
Personligen tror jag att detta är en helt avgörande kamp. Ytterst faktiskt en kamp om våra själar.
Och den kommer att påverka utvecklingen för lång tid.