Jag är uppvuxen i Trosa kommun. Jag flyttade tillbaka till Trosa för några år sedan.
Politiker, näringsidkare, reklam till turister - och även många som bor på orten - förmedlar gärna den klassiska bilden av Världens ände: kullerstensgator, små charmiga butiker, vackra solnedgångar i skärgården.
Det är så pittoreskt så att det nästan gör ont.
Men jag älskar allt det där. Det har jag alltid gjort.
Därför berör det mig extra mycket när något hemskt inträffar på orten. I det här fallet rör det sig inte om några personskador, tack och lov, men ändå: en klassisk plats har blivit tillintegjord av en kraftig brand. Jag besökte hamnen vid femsnåret nu på onsdagsmorgonen, för att få en överblick. Det var väldigt tråkigt att se kaffeveden som återstod av Fyren.
Jag ska inte säga att jag har några större personliga band till just den här restaurangen. Jag har ätit där vid några tillfällen och gått ut där någon kväll på sommaren. Och just det, jag och kompisarna skejtade utför småtrapporna på restaurangens träveranda när jag gick på högstadiet, innan den byggdes om. Mer än så är det inte.
Likväl är det riktigt sorgligt.
SN kommer givetvis att bevaka den här historien ordentligt. Vad ligger bakom branden? Hur mår ägaren? Vad tänker de andra restaurangägarna? Vad tänker de som bor i närheten? Det finns många frågor som väntar på svar.
Har du några tips får du gärna höra av dig direkt till mig, redaktionen@sn.se.