Jag och kollegan låser dörren till Trosaredaktionen, knallar ut och hoppar in i min lilla Nissan Sunny. Det är höstmörkt. Jag kör i tillåten hastighet mot Vagnhärad där Gustaf ska hoppa av och jag själv fortsätta mot E4. Tidigare kvällar när jag kört denna sträcka har jag känt obehag. Det är kolsvart på båda sidor om vägen kvällstid och trots att jag dagtid sett flockar av hjortar, en gång räknade jag till 19 djur, finns det inget viltstängsel. Däremot har jag sett en varningsskylt för hjort. Att råka köra på ett djur är en ständig fasa. En gång när en grävling lufsade ut framför farsans Volvo 244 tvärnitade jag så att ett framvagnsstag small av. Farsan blev arg som tusan, men det var det värt för Grävis lufsade vidare. Jag har även lyckats parera utspringande älgar, katter och rådjur.
Men denna mörka novemberkväll tar min tur slut.
I ögonvrån hinner jag urskilja hur något kommer framstörtande på vänster sida. Gustaf skriker "å jävlar" när det smäller våldsamt i bilen som skakar till. En chockartad olustkänsla förvandlas till sorg när jag parkerar och hittar dovhjorten död i diket. Inom några minuter kommer markägaren. Hela kvällen är jag nedstämd och ser de där stora livlösa ögonen framför mig. För det ska ni veta, det är helsikes obehagligt och sorgsamt att krocka med ett djur.
Sträckan Trosa-Vagnhärad är bara en av många farliga sträckor i Sörmland. Under det senaste året har 162 viltolyckor inrapporterats i Trosa kommun. I Sörmland är siffran 2 694, varav 350 med dovhjortar. Och mörkertalet måste vara stort. Nej, det här är på tok för många döda djur. Jag vill se fler viltstängsel, bättre belysning och fler viltvarningsskyltar. Håller ni med?