Media reproducerar könsroller

Jag känner igen reaktionen från ett tidigare liv, innan jag fick barn.
Oförståndet från omvärlden inför de ambivalenta känslorna när de tar upp barnfrågan. Den föraktfulla och äcklade uppsynen när man säger att man förstår hur det känns att få ett eget barn.

Varför reagerar folk olika när kvinnor respektive män väljer att inte skaffa barn?

Varför reagerar folk olika när kvinnor respektive män väljer att inte skaffa barn?

Foto: Christine Olsson/TT

Krönika2025-02-28 09:38
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

SN har intervjuat 40-åriga Johan Wadström om varför han har valt att inte skaffa barn. Ämnet engagerar läsarna.

40 kommentarer har kommit in till tidningens Facebook-sida och många verkar kunna identifiera sig med Johans inställning.

För han är säker på sin sak.

– Man blir så jävla låst, säger han.

Johan vill kunna ägna fritiden åt sina intressen: teater, föreningsliv och fiske. Behöver kroppen vila så ska det finnas utrymme för det.

Men något sticker dock ut med Johan Wadströms berättelse. Frånvaron av reaktioner från omvärlden.

Han brukar inte prata om sitt livsval med sina vänner, säger han. Föräldrarna har rört vid frågan några enstaka gånger.

Det är också något med att en man får berätta om känslorna om att inte skaffa barn. Vi är ofta vana vid att höra kvinnornas berättelse i radio, tv och tidningar.

Som 34-åriga Lovisa Allinge Molander i Västerås, som SVT Nyheter intervjuade förra året om beslutet att inte skaffa barn, trots sambo och en stabil tillvaro.

Reaktionen från omvärlden är en helt annan, berättar hon.

– Folk blir nästan arga.

– De höjer på ögonbrynen eller ryggar tillbaka på något sätt. De fattar inte hur en kvinna inte vill ha barn.

Jag känner igen reaktionen från ett tidigare liv, innan jag fick barn. Oförståndet från omvärlden inför de ambivalenta känslorna när de tar upp barnfrågan. Den föraktfulla och äcklade uppsynen när man säger att man förstår hur det känns att få ett eget barn.

För det kan man inte alls som barnfri, enligt de som har barn. Det går inte att sätta sig in i den känslan alls, tydligen. Som förälder lever man i en egen känslomässig dimension.

Louise berättar för SVT att hennes tjejgäng redan som 15-åringar började prata om att bli mammor. Alla trodde att Louise skulle få barn först. Hon kommer ihåg att hon kände sig skeptisk inför tanken redan då.

Kanske bidrar mediernas ivriga intresse för kvinnors eventuella barnlängtan, eller bristen på densamma, till att förväntningarna på oss stiger i jämfört med män.

Kanske får Johan vara ifred med sina okomplicerade känslor inför ett barnfritt liv.

Han kan istället ägna sig åt fiske och njuta av lugnet.