Om mina mor- och farföräldrar fortfarande hade levt hade de varit hundra år fyllda. De fattas mig, men samtidigt är jag glad över alla de år vi hade gemensamt. Jag minns hur jag med spänning lyssnade på alla deras berättelser om den gamla tidens Sverige.
Ett bond-Sverige där folk levde enkelt och fick slita, men där familj, kärlek och glädje ändå kryddade livet. När de föddes pågick första världskriget för fullt. De växte upp under mellankrigstiden och snart bröt nästa krig ut igen. När vi tänker tillbaks på det känns krigen långt borta, för Sverige har förändrats sedan dess. Trots att Sverige aldrig, officiellt, deltog präglades tillvaron från norr till söder av effekterna från andra världskrigets grymheter.
Fastän vi inte har varit i krig på över 200 år påverkas vi fortfarande av världens konflikter både här och utomlands. Svenska soldater deltar i fredsbevarande insatser i oroshärdar på andra sidan jorden. Och människor från krigens frontlinje tar sin tillflykt till vårt land där mat, bostad och skola är allas rättighet.
Både i mitt jobb som reporter, och i släkten, har jag turen att få träffa många olika människor i alla åldrar. Oavsett vad vi pratar om eller varför vi ses, bär alla på minnen, perspektiv och erfarenheter som ger en gnutta insikt i hur världen ser ut, har sett ut - och kanske kommer att se ut.
I går var det Förintelsens minnesdag, världen över.
Låt oss aldrig glömma.
REPORTER anna-karin.lampou@sn.se 0155-25 68 15