Vad skönt tänkte jag när SN ringde och frågade om jag kunde jobba som reporter i Trosa.
Nu får jag lämna storstadens puls i Stockholm för en lugn och skön dag i världens ände.
Måndag morgon började det. Uppställning på redaktionen klockan 8 för arbetsstart var det sagt enligt redaktör Sundberg.
Det var bara den lilla detaljen att jag dagen innan jobbar natt på Expressen i Stockholm. Jag gick av mitt skift klockan 01 och stupade inte i säng förrän 03.16.
Den välkända Trosabussen avgick 07.15 från Liljeholmen. Jag var bara tvungen att hinna med den. Alarmet ringde 06.20 – ingen pardon. Upp och hoppa med bara tre timmar sömn efter 10 timmars jobb. Dessutom regnade det. Mycket.
Jag satte mig således på bussen huttrande med blöta jeans och en torr baguette inköpt på Pressbyrån. Inte den bästa av morgnar, speciellt inte efter bara tre timmars sömn.
Lugnt och skönt var det ja. Glömt det. Jag får en telefon i handen när jag stegar in på redaktion i centrala Trosa och bara sekunder senare kommer första samtalet.
"Jag har inte fått någon SN i dag".
Det blev måndagens citat. Jag slutade efter ett tag att räkna hur många gånger jag hörde den frasen på andra sidan luren. Trosaborna gillar sin papperstidning. Det blir jag väldigt glad av att höra även om allt jag ville när telefonen fortsatte ringa var att få sova.
Därför var det en befriande känsla när tv-profilen Per Morberg stövlar in på redaktionen med håret ståendes åt alla håll och ser om möjligt ännu mer sliten ut än mig. Dessutom med ett annat citat:
– Kan jag teckna en prenumeration?
patrik.enlund@sn.se 0155-25 68 23