När jag började fundera på att skriva ett reportage om vargarna i Sjundareviret var det just vargarna jag ville skriva om. Vad fick dem att komma dit? Vad har de för chanser att klara sig i ett så litet revir? Hur många valpar har de?
Men under arbetets gång flyttades fokus.
Att vargen rör upp känslor är väl känt för de flesta. Det är inget nytt att just vargar står för något farligt som sätter skräck i hela bygder: medan björnen – nallen – har en given plats bredvid våra barn i nattens mörker representerar vargen ett blodtörstigt odjur i sagorna vi läser innan lampan släcks.
Det är mer än 150 år sedan en vild varg gick till angrepp mot människor i Skandinavien, och sist det hände var angriparen en varg som vuxit upp i fångenskap, ändå lever bilden kvar. Och kanske är det den som lagt grunden till den tillsynes avgrundsdjupa klyftan mellan dem som säger sig stå upp för vargens rätt att finnas och dem som helst skulle slippa deras närvaro.
"Själv har jag genom åren blivit alltmer övertygad om att konsekvenserna av vargdebatten är betydligt värre än vargen själv", skrev författaren och journalisten Po Tidholm i en krönika för några år sedan.
Efter arbetet med det reportaget som du hittar på sidorna 22 till 25 i dagens tidning är jag beredd att hålla med honom.
GNESTAREPORTER veronika.skarlund@sn.se 0155-25 68 19