Somrarna tillbringades ofta i småländska Timmernabben. Mormor och morfar var ställföreträdande föräldrar när mamma och pappa antingen flyttade vårt bohag till ny bostad eller arbetade eller att det var dags för lillsyrran att se dagens ljus. Jag minns inte riktigt i vilken ordning men det jag konstaterar (?) är att somrarna alltid var långa och fördrevs vid Kalmarsund.
Och förresten var det mormor som höll koll på oss. Morfar fiskade, vittjade nät och långrev och rensade flundror och abborrar och lagade nät och var allmänt tvär. Honom hade man en väldans respekt för. Det kändes som om vi ungar mest var i vägen för honom. Han var en gammal skutskeppare, som gått i land men inte ville släppa taget om havet.
Sommardagarna var med något undantag alltid soliga, varma och fulla av liv. En stor kontrast till alla vintrar som var vita och kalla. Så fungerar i alla fall minnet. Somrarna var soliga och i princip oändliga.
Och jo, letar man i SMHI:s databas så slogs flera värmerekord i Sverige till exempel sommaren 1968. Men det var ju inget varken min bror eller jag tänkte på när vi med varsin ny leksaksbåt körde omkring i vattnet vid badstranden. Båtarna gick på metatabletter och med rodret kunde vi ställa in vart båtarna skulle köra.
Inte sällan var själva tjusningen att de skulle kollidera med varandra eller så lastade vi dem med sand.
Tiden försvann och mormor ropade att vi skulle komma upp ur vattnet. Det viktiga var att vi tog av oss badbyxorna. Blöta badbyxor var förknippat med sjukdom förkunnade hon. Man kunde bli kall.
Brorsan hade ett par extra badbrallor och hoppade i vattnet igen och körde med sin båt. Jag hade inga extra och uppmanades att om jag ville bada mer fick jag bada näck. Det var då det brast. Jag grät. Bada naken! Nej, där gick gränsen. Vad skulle de andra på stranden säga?
Den dagen var en plåga, som lagt sig i minnets arkiv.
Somrarna var också mer än bad. Det var dans på festplatsen till Sten och Stanley och jag satt på estraden och fick ett signerat idolkort av Sten Nilsson. Och det var ljumma kvällar med kokt korv och bröd.
Somrarna skapar nya upplevelser, nya minnen även idag. Samtidigt är det som om minnet oss sviker och vi glömmer som trubaduren Bengt Sändh en gång skaldade:
"...Faan vad jag plågas och lider, huden är rödbrun och svider, Om jag ligger i solen och lurar, väcks jag av åska och skurar, Nu är den förbannade sommaren här".