Vi har väl alla gjort det: skrivit ett sms och sen ångrat oss i samma stund som vi tryckt på skicka. "Nej, var den där formuleringen så bra förresten ...?!" Eller kanske känt oss väldigt nöjda med ett mejl eller meddelande för att några dagar senare känna precis tvärtom. Vid en extra genomläsning med nya ögon insett att det som står där kan tolkas på ett helt annat sätt än det jag tänkte mig när jag skrev det.
Ord är viktiga, jag har skrivit det förut, och ord som är skrivna blir så mycket större eftersom de är svåra att ta tillbaka. Ord kan både såra och locka till skratt, men i dag skulle jag säga att risken är större för det första. Hur många missförstånd har inte uppstått på grund av dåligt formulerade telefonmeddelanden? Hur många känslor kan inte det där illa valda ordet ge upphov till?
De meningar som är tryckta på ett papper eller dyker upp på en skärm kan bara förmedla känslor genom just orden. Det finns inga miner eller ansiktsuttryck att ta med i ekvationen. Inte heller någon handstil att bedöma och tolka. Mottagaren kan egentligen bara gissa sig till hur personen som skrivit tänker i frågan.
Ofta skickar vi dessutom de där meddelandena samtidigt som vi gör något annat. Låter orden klara sig själva utan att ens tänka efter.
Kanske är det bättre då att bara ringa upp. Innan de där orden fått en chans att bita sig fast för hårt.
GNESTAREPORTER veronika.skarlund@sn.se 0155-25 68 19