Det är december och officiellt vinter. Det är kallt på riktigt att sova utomhus. Ingen har väl undgått att flyktingmottagningarna i vårt land haft stora svårigheter att kunna ta emot alla som sökt hjälp. Migrationsverket och länsstyrelserna har i allt desperatare ton uppmanat kommunerna att vaska fram alla tillgängliga varianter av tak över huvudet. Som lokalredaktör i Trosa har jag väntat och väntat. Det har tagits kommunala beslut om att bistå med platser, men längre än så har det inte gått.
Så i går kom beskedet att de första asylsökande tagits emot på Brommagården. Beskedet gjorde mig glad. Nu har Trosa gått från ord till handling. 34 är inte längre bara en siffra på ett papper utan levande asylsökande människor inom kommunens gräns, även om boendet bara är tillfälligt. Visserligen har Trosa tidigare tagit emot ensamkommande barn, men de har placerats utanför kommunen eftersom Trosa inte haft något eget HVB. Nu är även det på gång.
Jag tror att placeringen spelar roll. Att inte bara bistå med pengarna utan också med allt det man inom kommunen är så stolt över. Och jag tänker att Trosas berömda företagaranda borde gifta sig väl med den entreprenörsanda som så många invandrare uppvisar, enligt statistik. I Trosa finns enligt företagarna stödet och kamratskapet som en viktig faktor i framgången. Så öppna upp släpp in de nya krafterna på marknaden. Go, Trosa, go. Det här är början på något nytt och spännande.
REPORTER yvonne.perkins@sn.se 0155-25 68 17