Tre sekunder kvar till halvtid. Bollen passas in till mig. Jag sätter fart mot korgen och hör min tränare skrika: "Skjut, Carro!". Bollen lämnar mina fingertoppar och flyger genom luften med min karaktäristiska backspinn. Klockan går men det känns som om tiden står stilla.
Tjoff.
Min mamma satt på läktaren och grät av stolthet. Hon har berättat den här historien om när jag satte skottet från halvplan hur många gånger som helst. Och jag ler varje gång. Mitt liv hade varit så mycket tråkigare utan basketen.
Vid första anblick ser jag inte ut som en basketspelare. Mina 165 centimeter är inte särskilt imponerande, men så fort jag får en passning syns det vilken sport jag ägnat mer än halva mitt liv åt. Tack vare bra tränare som såg min potential hittade jag min plats på planen. Några minuter in på varje match lärde sig motståndarna att de inte kunde lämna mig ensam ute på trepoängslinjen.
Ett välkoordinerat fotarbete och en stark vilja är också bra att ha när man är kortast på planen. Under en match på en cup gick jag förbi min försvarare så många gånger att hon till slut (av misstag?) skallade mig.
Blodet, svetten och tårarna har jag alltid delat med mina lagkamrater. Samarbete är det finaste jag lärt mig av basketen – att gemensamt sträva efter ett och samma mål. När mitt lag från mellanstadiet slogs ihop med lag från andra skolor blev även integrationen ett faktum. Jag är uppvuxen i Skövde och där har vi en stadsdel som heter Ryd som kan jämföras med Brandkärr i Nyköping. Många av mina nya lagkamrater från Ryd hade föräldrar som vuxit upp i andra länder, men det var ingenting jag tänkte på när jag var tolv år. Tack vare basketen fick jag aldrig det där "vi och dom-tänket".
Nyköping basket fick i år kommunens integrationspris. För många kommer det här säkert som en nyhet: Basketen blomstrar i Nyköping och i hela Sverige. Om någon missade förra årets bragd i Frankrike kan jag berätta att 2013 blev året då damlandslaget representerade Sverige i basket-EM för första gången sedan 1987. Sverige tog sig till kvartsfinal där laget, efter en riktig rysare, förlorade mot Frankrike som i sin tur senare förlorade finalen mot Spanien.
I slutet av juni stod det klart att Sverige även spelar EM 2015.
Ett svenskt damlandslag i basket har aldrig spelat OS. Men efter förra årets sjundeplats i EM har nya drömmar väckts till liv. Det lag som vinner EM-guld kvalificerar sig direkt till OS. Resterande lag i topp fem får kvala till OS. Lyckas Sverige bli en av de fem bästa lagen i kvalet vinner de en historisk biljett till Rio de Janeiro.
Då är det förhoppningsvis jag som sitter på läktaren och gråter av stolthet.