Träskivorna kring den nakne Prometheus på Nicos skolgård i Nyköping försvann redan efter ett dygn. Ibland går det undan.
Ungefär lika snabbt måste det ha gått när kommunen i vintras beställde en enorm väggmålning av Carolina Falkholt till den nya högstadieskolan. En enkel googling på konstnärinnans namn hade avslöjat att hon nyligen varit i hetluften efter att ha målat en stor snippmålning på en skola i Halmstad. Men nu uteblev researchen och Nyköpings kommun fick en svettig stund i medias starka strålkastarljus.
Jag hör till dem som tycker att eleverna på den nya högstadieskolan kunde ha fått rösta om Falkholts målning skulle vara kvar eller inte. Nu har Nyköpings kommun i stället valt att kapsla in målningen. Det känns rätt fånigt – och lite fegt. Alla vet ju ändå vad som göms bakom den där väggen. Risken är förstås att det blir precis tvärtom mot vad de ansvariga tänkt sig; att den dolda målningen blir ett alltid närvarande spöke.
Men även om målningen nu är borta för ögat lever diskussionen vidare. Och den stora vinsten med Falkholts konstverk är nog just att det plötsligt uppstått ett samtal i Nyköping om den offentliga konst som omger oss – och om vad den egentligen signalerar.
Vilka nakna kroppar tillåter vi egentligen i offentligheten? Varför är just det kvinnliga könsorganet så otroligt skrämmande? Och varför är en fantasifull blommig vagina värre än de där uppumpade underklädesmodellerna som utmanande blickar mot oss från busshållplatsens reklamaffischer?
När några påhittiga Nyköpingsbor (gissar jag) i veckan på egen hand hjälpte till att skyla den nakne Prometheus blev det ett konstverk i sig – och en spännande fortsättning på Falkholts provokation.
I dagens lördagsbilaga försöker vår reporter Annika Hedberg gå till botten med debatten kring den nu världsberömda snippmålningen. Varför är det egentligen så farligt med en vagina på väggen?