"Stängt mellan hägg och syren" lyder ett uttryck som fått sitt eget liv. Historien om skomakaren som satte skylten på dörren kan enligt Nordiska museet inte beläggas. Hur den uppstod är det ingen som säkert vet.
Men varför är inte svårt att förstå. Nu befinner vi oss just här, i den ljuvliga tid då man bra gärna skulle vilja göra just det. Hålla stängt.
Jag går som i ett dis av blomdoft och jag tänker på det bitterljuva i att det snart är förbi, i att det snart är sommar och rentav höst och frost på framrutan och många långa månader innan knopparna spricker ut igen.
En del av njutningen ligger förstås i just det. Att det är förgängligt, liksom allt annat här på jorden och liksom i de skolavslutningspsalmer som sjungs landet runt om bara en vecka eller två.
Hösten är en konsekvens av våren, döden en konsekvens av livet och sorgen en konsekvens av kärleken. På sådana saker tänker jag ganska ofta och kanske extra mycket just nu, när världen doftar hägg och syren och det är som att mitt livs alla majmånader känns i mig samtidigt.
Jag vet inte vem den där skomakaren var, men visst var hen klok.