När jag var barn grät jag alltid en skvätt när det nya året ringdes in på tv. Inte för att jag var rädd för det nya som skulle komma, utan för att det var så sorgligt när Jarl Kulle sa att det gamla året "lade sig att dö".
I kväll kan jag nog hålla tårarna borta, även om det finns de som mest vill gråta när de tänker på 2015. Ett år med flera terrordåd i Europa och en hårdnande retorik i flyktingdebatten här hemma. Ett år då en bild på ett dött barn på en strand fick oss att förstå vidden av den tragedi som utspelar sig strax utanför vår världsdels gränser.
Men det finns så mycket ljust att ta med sig också, från året 2015. För mig är det året då många bestämde sig för att inte bara se på, utan faktiskt göra något. På riktigt. Facebookvänner som tidigare varit tysta tog ställning mot hat och inskränkthet. Vanliga Nyköpings-, Oxelösunds-, Gnesta- och Trosabor tog ledigt från jobb för att åka och hjälpa där hjälpen behövs som mest, nya grannar på asylboenden hälsades välkomna med värme och på bara två knappa månader samlade ni – SN:s läsare – in över 130 000 kronor till FN:s flyktingorgan UNHCR.
När 2015 i kväll lägger sig att dö ska jag minnas allt det goda från året, och alla de människor som tillsammans gjorde världen lite bättre.
CHEFREDAKTÖR anna.falk@sn.se 0155-767 49