Det var ett antal saker som slog mig för dryga tre veckor sedan när jag hasade mig runt Trosa stadslopp. Ovanan till löpträning var det ena så klart, men även ovana över terrängen. Jag hade ingen aning om vart jag skulle, så det var tur att banan var någorlunda snitslad...
Att läsa på är en sak för att försöka sätta sig in i hur något är konstruerat. Men det slår ändå inte verkligheten, att uppleva något med egna ögon eller känslor. Jag inbillar mig i alla fall att jag hade gjort ett bättre lopp om jag vetat på förhand hur jag skulle ha disponerat krafterna.
Här till saken. I jobbet, när man åker ut till olika uppdrag så är det mest punkt A till punkt B. Då blir det bil till grannkommunerna, så att lyckas utforska dem till fots har det varit sämre med. Här insåg jag då, som så många gånger förr, att det så sällan finns tid att njuta av allt det vackra runtomkring oss. En promenad eller två i stilla tankar hade säkert gjort skillnad både på det ena och det andra sättet, misstänker jag.
Därför är det med förhoppning att jag under de kommande fyra semesterveckorna ska få tid till både lugn och njutning. Samtidigt som det klassiska är att man ändå "ska" försöka pressa in så mycket som möjligt i schemat. För att man verkligen "har tid" att göra saker på semestern.
Men samtidigt undrar jag var det är lugnast, på jobbet – eller hemma med barnen? Och var i så fall jag gör det viktigaste jobbet?
Något att fundera på. Jag hoppas åtminstone få tid för just det.
SPORTREPORTER marcus.langbrandt@sn.se 0155-767 53