Som journalist ska man ju inta en neutral hållning och åskådning för att kritiskt kunna granska.
Även vi sportjournalister.
Men vi är nog många inom yrket som ändå har favoritlag (Olof Lundh brukar skriva om Leeds på twitter och jag själv har några andra favoriter som exempel), men det är ju inte så att vi på redaktionell plats skriver om våra favoritlag. Och skulle vi någon gång göra det, så tror jag att vi ändå skulle ha ganska lätt att hålla oss neutrala i text. Dessutom – har man mer koll på laget, i form av ett favoritlag, blir det troligen mer tyngd bakom texterna. Man blir mer kritisk.
Men ibland tar nog vissa av oss det hela ett steg för långt. Undertecknad har i år varit den största boven. Suget blev för stort efter att få snöra på sig fotbollsskorna, så det har blivit mer eller mindre kontinuerlig träning med ett av traktens division 5-lag sedan förra hösten. Har dessutom gjort mina första minuter i matchsammanhang – innanför linjerna – sedan 2010. Det har ju då fört med sig att jag inte fått skriva om laget, inte i redaktionella texter i SN i alla fall.
Så, jag kan på flera sätt säga tack och lov för att nu är det slut. I dag, lördag, spelar vi säsongens sista match. Och bara för att bevisa min lojalitet till klubben och inte till arbetsplatsen så bad jag om ledigt för att hjälpa (nåja) mitt lag.
Hur det blir med allt nästa säsong återstår att se. Men vi bevakar ju inte division 6-fotboll i någon större utsträckning, vilket i så fall skulle innebära full frihet till mig i spalterna.
Denna lördag lämnar jag därmed nästan helt till kollegornas kunniga och neutrala journalistiska förmågor. Det är ju trots allt en hel del som kommer avgöras på idrottsarenorna den här helgen, också.