Har flyttat igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Katrineholm, Umeå, Kalmar, Kalmar, Kalmar, Stockholm, Stockholm, Stockholm, Nyköping, Stockholm, Nyköping, Stockholm. Och nu snackar vi vuxen ålder. Som barn, tja, Luleå, Kalix, Luleå, Katrineholm, Katrineholm, Katrineholm. Ni hör. Sinnes. Har nästan aldrig hängt tavlor, för jag vet ju att flytten hägrar. Ett år, max.
Just nu har jag schackrutigt golv och ett retrokök med urgamla vitvaror. "Alltså, kom hit när ni har riktiga mått från en snickare", sa den snobbige kylprånglaren smådrygt. Googlade nummer, ringde, bokade tid, såg till att vara hemma, pratade ovanliga mått, funderade på rostfritt eller vitt, bildgooglade, frågade kompis, kollade kontot, gick till lågprisfirma, fick rådet att riva ut hela köket, gick hem med kaffepuckar och ingenting mer, hukade mig i regnet och ringde kylprånglaren igen. Tillbaka på ruta noll med en pytteliten kyl-med-trasig-lampa och nästan obrukbar gasugn.
Sov hos Emma. Hon har hängt bollar från taket. Bollar. Piffiga, fluffiga, gråsvartvita puffar. Och på en vägg har hon ett rostigt galler. Ett galler. Med urklipp från svincoola amerikanska inredningsmagasin. Tappade hakan lite. Sov hos Bettan. Hon gör liknande grejer – pappersmobiler heter det tydligen – av begagnade Grottbjörnens folk. "Det är lätt, man bara viker. Så här." De ska hänga i ett fönster.
Bjöd hem pyssliga Stina för tavelhjälp och vinkväll. Panikköpte Ikeamotiv. Det får man egentligen inte göra, för det är mer mainstream än mainstream kan vara och motiven massproduceras i all evinnerlig tråkighet. "Fast de är ju bra för passepartoutens (vit ram innanför ramen...) skull", höll Stina uppmuntrande med om. Så nu måste jag fixa unika motiv fort som tusan, för att inte dö av tristess och dömas som inredningens största Svensson. Som om det spelar roll.
Jag undrar när de har tid. Emmorna, Bettorna och Stinorna. Och jag undrar om deras liv är bättre än mitt.Det verkar väldigt harmoniskt i alla fall, det där med bollar och tavelkoll och pysselstunder. Säkert med låg fransk musik i bakgrunden och en kopp kaffe ur loppiskoppar med löv på.
Hängde upp tavlorna när Stina gått. Visste inte riktigt hur man gjorde, så betongkrokarna syns ovanför tre av ramarna och tavlorna linjerar varken uppe eller nere. En av ramarna är helt tom, sånär som på en svart ruta.
Så kanske den förblir. Men jag har i alla fall tavlor. Kanske borde stanna i den här lyan ett tag.