Kristina Levin är chefredaktör och ansvarig utgivare Södermanlands Nyheter.
Sedan flera år tillbaka arbetar vi aktivt med att försöka ha jämställd representation i vår journalistik.
Det gör vi av flera skäl.
SN ska berätta om hela samhället, och det består till hälften av kvinnor. Vi vill ju förstås vara relevanta för alla som bor och verkar i Nyköping, Oxelösund, Trosa och Gnesta.
Vi vill också jobba för ett öppet demokratiskt samhälle – och det kräver att alla, män som kvinnor, har samma förutsättningar. Ett sätt för oss att bidra till det är att ge män och kvinnor lika möjlighet att uttrycka sig i vår journalistik.
Kvinnor som tar plats – här på en skridskotävling i Luleå i februari i år, 80 kilometer för kvinnor.
Men det här är svårare än man kan tro.
Vårt mål är att hälften av de vi intervjuar och som på olika sätt uttalar sig i vår journalistik ska vara kvinnor, hälften män. Det närmaste vi kommit är 42 procent kvinnor, 58 procent män, men så bra ser det inte ut alla månader.
Varför är det då så? Ja, en förklaring är att det speglar samhället. Vi behöver ofta prata med den som är ansvarig på ett företag, inom polisen, på kommunen. Och de är fortfarande oftast män.
Men vi pratar förstås också ofta med människor i andra sammanhang. Där är utmaningen att kvinnor ofta tackar nej till att bli intervjuade. Inte sällan knuffar de i stället fram sin man, manliga vän eller kollega att svara på frågor och vara med i intervjun.
Inom journalistkåren är det en välkänd sanning att kvinnor som jobbar inom stora kvinnodominerade branscher som skola och vård är extra svåra att få intervjua – trots att de utför några av de viktigaste arbetena i vårt samhälle, dessutom skattefinansierade.
Det finns säkert flera orsaker till detta. Oro för repressalier från chefen om man uttalar sig om sin arbetsplats, självcensur, rädsla för dömande kommentar i sociala medier. Listan kan förmodligen göras lång.
Trots att samhället på många sätt förändras till det bättre hela tiden, återstår många problem med unken syn på kvinnor som begränsar våra liv och möjligheter. Våldet mot kvinnor, lönegapet, det oavlönade arbetet med hem och familj exempelvis.
I det sammanhanget kan det verka futtigt att uppmana kvinnor att tacka ja till att bli intervjuade. Men jag är helt säker på att det spelar roll för utvecklingen av vårt samhälle, till ett bättre och mer jämställt.
Så kvinnor – våga svara ja!