Det fanns en tid när Sverige var en stormakt i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter. Det var under det förtalade 70-talet. Det var en tid när Sveriges statsminister Olof Palme fördömde USA:s bombningar av civila i Vietnamns huvudstad Hanoi, ett tilltag som fick USA att ta hem sin Sverigeambassadör som straff.
Vi som arbetade för demokratiutveckling i Afrika, Asien och Latinamerika fick extra respekt för Sveriges raka och modiga ställningstagande för mänskliga rättigheter. Sverige var en positiv referenspunkt för det goda i den rika, vita, västliga världen.
Nu är det en ny tid. Sverige deltog under 14 år i USA:s anfallskrig i Afghanistan med motiveringen att vi (Sverige) kämpade för demokrati i ett av världens mest korrupta länder som i huvudsak försörjer sig på export av narkotika.
Den svenska Afghanistanutredningen, som presenterades våren 2017, visade tydligt att den svenska militära insatsen var ett fiasko i relation till sitt påstådda syfte. Den kostade en rad svenska soldater livet och åtskilliga svårt skadade. Den kostade i pengar räknat nästan 30 miljarder kronor. Men den lovordades av USA och Nato.
Kriget i Afghanistan har skapat miljontals internflyktingar och hundratusentals människor som tvingats lämna landet för att överleva, och om möjligt skapa sig en framtid i en fredlig del av världen. Omkring 25 000 av de cirka 35 000 ensamkommande barn och ungdomar som kom till Sverige under 2014 och 2015 har flytt från Afghanistan. I dag sänder vi tillbaka merparten av dem till hemlandet, ett hemland där kriget rasar värre än någonsin. Svenska UD och Migrationsverket skriver att ingen svensk som har livet kärt bör besöka Afghanistan.
Cynismen har aldrig varit grövre: Vi välkomnade de flyende. Vi gav dem uppehåll, mat och husrum. Vi motiverade dem att utbilda sig i våra skolor – sedan sänder vi dem tillbaka till en säker död. De unga som fann skydd i Sverige ville/vill inget annat än att rädda sitt liv och som tack för mottagandet bidra till att göra Sverige ännu bättre genom sin utbildning och sitt arbete.
Min personliga erfarenhet som god man under ett år för en ung afghan som flytt en säker död efter två mordattentat är enbart dyster. I första hand för pojkens skull. I andra hand för Migrationsverkets hantering av hans fall. Jag deltog i tre utredningar hos Migrationsverket och ställer mig helt främmande för de slutsatser beslutsfattarna drog: Utvisning!
Migrationsverkets internutredning visar numera att nästan hälften av asylutredningarna är undermåliga. Trots det ligger de till grund för utvisningar.
En socialdemokratisk regering ska verka i en humanistisk tradition där respekten för människors värde är överordnad byråkratiska teknikaliteter och medicinskt hokus pokus om åldersbedömning.
Stoppa utvisningarna av ungdomar till Afghanistan!
Stöd Civil Rights Defenders (90 01 63-7) som arbetar för allas lika rättigheter, också på hemmaplan.
Ulf-Göran Widqvist (S)
författare och småföretagare