I dag hurrar vi för Charles Darwin och sätter 206 ljus i tårtan.
Den där vithåriga gubben, tänker ni. Är det något att fira?
Klart det är. Darwin formulerade hela evolutionsteorin och fick oss att förstå hur livet på jorden utvecklats under årmiljonerna.
Men framförallt verkar han ha varit en sån underbart nördig samlare.
Unge Charles skulle ha blivit läkare (precis som pappa), men misskötte studierna så rejält att pappa ilsket försökte tvinga honom att bli präst i stället. Varpå Charles straffade ut sig från den skolan också. I stället ägnade han sig åt att samla skalbaggar.
22 år gammal bestämde han sig för att följa med på en forskningsresa till Sydamerika, med skeppet HMS Beagle. Pappa var emot idén, men Charles envisades och kom att tillbringa de närmaste fem åren ombord.
Och som han samlade. Plankton. Fossiler. Bältdjur. Fåglar. Snäckor. Jag kan se det framför mig; hur en nyfiken Darwin urskillningslöst fyllde skeppets förråd och hur de andra ombord suckade. Och på något sätt kastar den bilden ett nytt ljus över alla de där stenarna man plockar ur ungarnas fickor, och alla snäckor som hittats på olika stränder och som absolut inte kan kastas. Ur det samlandet föds nästa generation vetenskapsmän.
Så tänd gärna 206 ljus för Darwin i dag. Men passa också på att se och uppmuntra de unga nördar som kanske finns i din närhet. Beundra deras samlingar av döda myror. Släng inte deras skabbiga fågelfjädrar. Det kan vara nästa Darwin som fyller ditt hus med spännande skräp.